Christer Nordahl, pianopedagog.

Utbildning:
 Privatundervisning
 2 år musiklinje (Malmö),
 2 år organistlinje (Lund)
 3 år pianopedagoglinje (Malmö).

Undervisat
 sedan 1980 i Kalmar, Halmstad och Kinna.

Ämnen:
 Piano, Orgel, Musikteori, Synthensemble,
 MIDI-teknik, Datakunskap

  Jag minns inte riktigt vilket instrument jag började spela först, elorgel eller piano, men mina första böcker var Agnestigs "Vi spelar piano" och sedan "Små klassiska pärlor" (en samling enklare piano/orgelstycken och förenklade orkesterverk). Jag spelade också en massa popaktiga stycken som "You've got a friend" och ur "Jesus Christ Superstar". Jag undervisades mestadels av en kantor ifrån grannbyn som körde hem till oss varje vecka och hade lektion för en spottstyver. Jag var hans enda elev, och han var en eldsjäl (liksom jag).

  Jag började mycket tidigt med Valdemar Söderholms harmonilära (!). Hade man satt den boken i händerna på en sjätteklassare i dag, så hade det säkert blivit ett ramaskri. Men jag gillade att "meka" med noter och stämföring. Det var nästan som att lägga pussel eller lösa korsord, och vilken tillfredsställelse när man fick arrangemanget att "gå ihop"! När jag senare som vuxen fick mitt första pianotjänst började persondatorer komma ut på privatmarknaden, och jag fortsatte att "meka" med att programmera datorer i olika maskinspråk. Och man måste nog ha tålamod och gilla problemlösning om man ska bena ut såväl dataförlopp som musikaliska situationer.

  Under min tid som klaviaturlärare har jag använt mig av ett antal olika pianoböcker i min undervisning, böcker av Agnestig, Aaron, Bastien m.fl. Men det fanns alltid något som enligt mig "haltade" i alla böcker. Det kunde vara att låtarna var slätstrukna, dåligt arrangerade eller helt enkelt illa valda för just den aktuella spelnivån. Texterna kunde vara tråkiga och föråldrade. Eller så var de pedagogiska metoderna omständiga eller inkonsekventa. Jag började så smått ersätta vissa stycken i böckerna genom att förändra och förbättra på olika sätt. Jag hade då inga tankar på att producera egna böcker, men allt eftersom mitt material växte i kvantitet och kvalitet så började jag spiralinbinda mina kompositioner och därigenom använda egna "spelböcker". Så småningom tog jag steget ut och designade en egen pianoskola och epostade böckerna till några olika förlag, och Gehrmans Musikförlag AB (som ju producerat Agnestigs böcker) nappade på mina idéer.

  Det finns olika pedagogiska metoder för att lära sig spela, och i mina böcker har jag valt den kanske mera "konventionella" metoden med direkt notinlärning. På det sättet kan man få eleven att bli så självständig som möjligt på kortast tid, och om eleven av någon anledning inte skulle fullfölja undervisningen så är det inte omöjligt för honom att själv fortsätta spela på egen hand om han kan läsa noter.
Det är naturligtvis också viktigt att få eleven att titta/lyssna BAKOM noterna! Hur låter det egentligen? Vad handlar stycket om? Ska det spelas fort eller långsamt, hårt eller mjukt, studsigt eller sammanbundet..? Den som lyssnar vill ju inte höra en massa noter spelas upp, utan höra en berättelse och känsla! Därför har jag lagt stor vikt vid att ge varje musikstycke en alldeles egen speciell karaktär, och att texten noga fasas in i den melodiska fraseringen.

  Bland mina första tankar när jag arbetade fram böckerna var att varje sida skulle innehålla: ett musikstycke, en skrivövning, en musikfråga, en improvisationsövning, en kompositionsuppgift och en rytmövning. Allting från väldigt låg nivå till att börja med naturligtvis. Jag var tvungen att överge de tankarna tyvärr, eftersom det även på en enkel nivå skulle bli för mycket på en gång. Dessutom skulle det helt enkelt inte få plats på en sida, och det är ju jätteviktigt att innehållet på en sida ska se överkomligt ut för eleven, vilket direkt leder mig till nästa avsnitt, nämligen...

  ...böckernas utformning! Det ska inte bara se överkomligt ut, utan även lockande och inspirerande. Själv älskar jag kontraster, inte bara inom musik utan inom många områden. Mina favoritfärger är kombinationen vitt, svart och rött. Min favoritmusik kan innehålla en lugn mjuk flöjtmelodi ackompanjerad av hårda rytmiska djungeltrummor. Starkt/svagt, ljust/mörkt, dur/moll... Kontraster!
Så ett av målen med böckerna är att eleven när det är dags att vända blad ska mötas av helt annorlunda intryck än föregående sida. Det är inte bara musiken som skiftar i olika tempon och spelsätt. Jag väljer även varierande och annorlunda teckensnitt som speglar låtarnas speciella karaktärer, och bilderna är färgrika och fantasifulla. I böckerna hoppar man efterhand mellan olika stilar - klassiskt, ragtime, popballad, jazz, disco, marsch, modernt - och de låtar som inte går att kategorisera skulle man kunna kalla "filmmusik" eftersom musiken kanske förmedlar en speciell känsla istället för en melodisk berättelse.

Trots att jag fick rådet att hålla en enhetlig stil genom böckerna så höll jag envist fast vid något som var viktigt för mig - KONTRASTER!

Ha det så trevligt och lycka till.

Christer Nordahl